Handling/Historien
Välkommen till framtiden! Vi är väldigt glada över att ni är här, men det har hänt rätt så mycket på de hundra år som har gått. Det är nog lika bra att vi försöker förklara hur vår framtid ser ut, så att allting inte kommer som en chock.
Futuretopia utspelar sig en bra bit in i framtiden, 2108 närmare bestämt. Världen som vi är vana vid att se den är ett minne blott, tack vare människans egen dumhet och egoism. Det var den eviga miljöförstöringen som tog knäcken på vårt högteknologiska samhälle och mycket av det som vi idag tycker är en självklarhet är mer som en saga eller ett svunnet minne för de som lever 2108. Det finns inga storstäder och definitivt inget Internet, men många av de prylar som vi använder idag har överlevt och batterier till dessa mackapärer är väldigt eftertraktade.
Människorna i Futuretopia är mycket medvetna om hur de hamnade där de är nu och bryr sig om miljön på ett helt annat sätt än vad vi är vana vid att tänka nuförtiden. Att lämna kvar skräp i naturen eller att använda beskämpningsmedel till sina odlingar är lika främmande för dem som att tända eld på vår egen lägenhet är för oss. Visst finns det enstaka dårar som gör det, men det finns ju alltid dårar i alla i tider.
”Jaha, vad har vi här då?” Mara visste inte vad hon skulle säga, hon visste ju faktiskt inte vad det var. Men hon var inte handelskvinna för inte. ”Jo, förstår du, det är väldigt enkelt egentligen. Det är ett antikt musikinstrument, jag personligen tycker inte om musiken den spelar men jag har förstått att det är många som gör det.” Hennes kund vände och vred på den lilla runda apparaten, han tryckte på knappen och tittade i batterifacket. ”Fungerar verkligen det här batteriet? Jag tänker inte betala extra för något batteri, de är ju jämnt så dyra!” Mara drog i sig lite vatten från sin säck och log sitt allra bästa leende. ”Det är klart att den fungerar, jag skulle väl aldrig sälja något som inte fungerar! Titta här bara.” Med en snabb rörelse drog Mara till sig apparaten och höll den över eldstaden. Nästan omedelbart började den låta och det var verkligen inget trevligt ljud, hon tryckte på knappen och den slutade tvärt. Kunden såg väldigt tveksam ut. ”Nja, det där lät ju inget vidare i mina öron. Jag vet inte om den där kommer att göra succé på festen, har du inget annat?” Med en suck lade Mara tillbaka apparaten på hyllan, hon måste nog komma på en bättre förklaring för vad den gör.
Pengar som vi känner till det finns inte längre utan det är byteshandel som gäller. Tjänster och gentjänster. Självklart finns det en uppfattning om värde, det är bara det att ingen tycker att pengar är någon vidare bra idé. De sedlar som har överlevt naturkatastroferna används snarare som prydnad eller möjligtvis som stoppning i en kudde. I det stora hela så används inte saker från vår tid alls som vi är vana vid, men de används ändå i allra högsta grad. Ju mer ”forntidssaker” som man har desto finare anses man oftast vara. Hus och kläder har ofta alla möjliga saker fastsatta på sig. Man kan se bönder som har stövlar gjorda av petflaskor, ett hus som är murat med mobiltelefoner och handelsresande som har sytt en regnrock av gamla foton.
De bofasta
En svettdroppe ringlade sig långsamt ner för Petters kind och han torkade bort den med en jordig näve. Det hade varit en lång dag i solen men nu var de äntligen klara. Det fanns en särskild känsla när en långs dags arbete var färdig och han såg fram emot kvällen. Skördefest! Då var det dags för alla i byn att visa vad de kunde. Petter hade övat på sitt nummer tillsammans med Ben i en glänta ute i skogen. De skulle slå alla med häpnad och kamma hem Bypriset! Han kostade på sig ett litet leende när han strövade tillbaka från åkern till sitt hus.
Att bo tillsammans i en gemenskap ger en trygghet och värme. De människor som har valt att slå sig ner i små samhällen tillsammans kallas för bofasta. Ofta är samhällena väldigt små med våra mått mätt, runt 50-100 individer bor tillsammans. Det finns några större byar, men det är väldigt ovanligt med bosättningar med fler än 200 människor. Man är helt enkelt rädd för att om för många människor bor på samma plats så sliter man ut naturen omkring sig. De bofasta är väldigt måna om den plats de bor vid och ägnar sig åt att bruka och vårda den. De tar stor stolthet i hantverk och jordbruk, men även mer konstnärliga uttryck kan förekomma vid lägereldens sken. Man tycker om att dansa och sjunga tillsammans. Det är väldigt vanligt att man tillsammans spelar ”bytrumma”. Bytrumma är när en större grupp av de bofasta tillsammans trummar en takt tillsammans, man använder allt som kan finnas tillhanda för att ta del av trumman. Det kan vara att banka med sin kopp mot väggen till att stampa med fötterna eller klappa händerna. Gemenskapen hos de bofasta är ofta väldigt stark och trots att det finns många olika individer inom gruppen så skyddar man alltid de sina.
De bofasta överlever på sitt jordbruk och har inte så stor nytta av så mycket annat, ändå ser de ofta fram emot de besök som De Resande gör hos dem. Det är med en skräckblandad förtjusning som de tar emot de resesällskap som kommer för att byta, umgås och underhålla de bofasta.
De resande
Den lummiga dalen var fylld av regnbågens alla färger och inte bara från blommorna som täckte skogens mark som ett lapptäcke av grönt, gult och lila utan även från de livfulla resandes läger. Sirius såg alltid fram emot deras besök och nu när han närmades sig deras läger så blev han återigen påmind om varför. Överallt fanns det tält, vagnar och små kojor som de resande hade slagit upp under natten. Deras läger var verkligen en fröjd för ögonen, gnistrande färger slog emot honom från alla håll. Det fanns så mycket att titta på! Tyger, flaggor, banderoller och till och med en gammal kärra hade någon hängt upp i träden, men det som stal Sirius uppmärksamhet var de våghalsiga akrobaterna.De hade samlats precis i utkanten till lägret för att öva och visa upp sina svindlande färdigheter. De lätta akrobaterna flög, tumlade och for omkring i gläntan med glada rop och deras konster drog snabbt till sig en folksamling. Sirius drog upp sin klädnad till knäna och började småspringa ditåt.
De resande har ett tankesätt som grundar sig i att det var bosättningar som i grund och botten förstörde jorden till att börja med. Därför slår de sig inte ned utan rör sig från lägerplats till lägerplats. De resande är en väldigt färgglad grupp med människor eftersom de älskar fest och fart. De klär sig i glada färger med väldigt märkliga kläder. Kläderna är ofta anpassade efter vad just den resande har för sysselsättning. Är det en akrobat är det kläder som är lätta att röra sig i och är det en handelsman har han tusentals fickor för alla sina varor. Inom en grupp resande finns det väldigt många olika smågrupper som reser tillsammans för att känna trygghet. Vägen kan trots allt vara farlig med vägpirater och allehanda banditer.
De resande är som en länk mellan de bosättningar som finns runt om i världen. De bär på nyheter och varor som De Bofasta aldrig skulle kunna få tag på själva. Därför är de ofta uppskattade när de kommer på besök, så länge de inte stannar kvar mer än några dagar vill säga.
